Det fanns alltid färger och pennor till hands under min uppväxt, dock när jag kom upp i skolåldern  målade jag  inte längre helhjärtat - jag jämförde mig med min fars tavlor, hur han fångade ögonblick och människor i sina bilder och jag önskade att jag kunde måla som han.
Det skulle faktiskt ta nästan trettio år att komma över det, att möta Margaretha Raud som visade mig vägen och gav mig vingar betydde oerhört mycket för mig.  Jag hittade en väg till färgerna och i dag målar jag gärna när andan faller på.